Sömnlös igen

Vaknade i morse med en tung sorgsenhet i hela kroppen. Det har varit en sådan där sömnlös natt igen. Den korta stund jag sov drömde jag att jag varit utsatt för något slags övergrepp och att folk sa åt mig att det inte var någon idé att berätta, att jag skulle lägga det bakom mig och gå vidare. Jag drömmer sånt ibland, vet inte varför. Den här gången kanske det berodde på att vi pratade om det där äcklet Tito B igår. Fy fan, jag hoppas verkligen att de sätter dit honom
h å r t. Vad är det med män egentligen? Hur kan de tro att de har rätten? Jag förstår det bara inte…

En av utmaningarna i att ha en son är att se till så att han blir en av de där bättre männen som det faktisk finns några stycken av, trots att man undrar ibland. Men det är fanimej inte lätt. Influenserna strömmar in från alla håll, så det hänger inte bara på mig. Han ska börja sexan i höst och jag har stor vånda. Det är dags att välja skola och jag har ingen aning om hur jag ska tänka. Ska vi försöka slå knut på oss själva så att han kan gå tillsammans med sina kompisar trots att vi bor alldeles för långt bort? Ska vi välja en skola som ligger närmare, men där han inte känner en enda kotte? Eller ska vi satsa på en musikklass i den ”mångkulturella skolan med de många duktiga och erfarna lärarna” ? Det känns som att valet är helt avgörande för hur det kommer att gå för honom. Han är inte riktigt som alla andra och jag vet inte… vad händer om vi väljer fel?