Har jag glömt hur man sover?

Något har hänt. Jag vågar knappt uttala orden, men Bebis har sovit i sin egen säng flera nätter i rad och bara vaknat 2-4 gånger för att rumpbuffas eller äta. Och vi har INTE konsulterat BUP. Det är en helomvändning jämfört med hur vi har haft det de senaste månaderna, och om det verkligen är en trend som tänker hålla i sig är det nästan läge att korka upp champagnen. Dessvärre kan jag inte sova i alla fall. Natten till idag var hemsk. Kroppen däckade i ett litet kvidande i samma sekund som jag la ned huvudet på kudden, men hjärnan fortsatte på högvarv ända till klockan fyra på morgonen. Så idiotiskt. Det kan bero på att jag ägnade kvällen åt att dirigera 160 personer över ett jympagolv i 240 knyck för första gången på nästan ett år. Det är svårt att varva ned efter en sådan flygtur. Men det kan också vara så att jag faktiskt har glömt hur man gör. I värsta fall. Tankarna snurrade hit och dit och minsta suck från Bebis drog igång högsta rumpklapparberedskapen direkt. Det hjälpte inte ens att byta rum. Jag hoppas att det blir bättre i natt. Fru, Bebis och son sover redan men jag har recenserat barnspel hela dagen och behöver lite tid i tystheten innan jag kan gå och lägga mig. Det här med prioriteringar är svårt...

Helgen har för övrigt varit ovanligt hektisk. Egentligen inte på något dåligt sätt, men det tar på krafterna att vara social två dagar i sträck. Två födelsedagar har firats; mammas 60-årsdag med discolimo till dyr restaurang, och brorsans 25-årsdag med tacos och tårta framför MTV Music awards. Frus syster har varit här och vaktat Bebis, och bästa vännen kom hit och bjöd på en sen pizzalunch. Många trevliga grejer på en och samma helg, men som sagt, hektiskt.

Dagarna kommer och går, och jag gör mitt bästa för att hänga med. Min mamma tycker att hon har en exotisk familj (brorsan är gift med en chilenska och jag har en fru, haha...), Bebis har fått en tand och till och med lite hår, och jag är faktiskt ganska modig.