Dödligt trött

Även den bästa har en gräns. Jag har nått min när det gäller sömnen. Åtminstone för tillfället. Att inte få sova en enda vettig natt på nästan ett år är ren och raffinierad tortyr. Ingen som inte har varit där har en aning om hur överjävligt trött man kan bli, eller hur exceptionellt dåligt synapserna kopplar när hjärnan inte får det den behöver. Man blir dum på riktigt. Förhoppningsvis går det att reparera någon gång framöver, men just nu har de flesta av hästarna lämnat stallet.
Hade hon inte varit så otroligt charmig i övrigt hade jag lagt ut henne på Blocket för länge sedan. Nu kan man inte låta bli att älska henne i alla fall. Den lilla muppen.

Här och nu

Inser förfärat att jag aldrig är riktigt nöjd, oavsett hur bra jag har det. Jag tror alltid att det finns något som är bättre. Då menar jag inte att jag vill byta ut min fru, för någon bättre än henne lär jag aldrig hitta, men när vi pratar om livet i allmänhet. Vi bor i ett fantastiskt hus på landet, med närhet till både vatten och civilisation, och där det är så fint att jag förundras varenda gång jag kliver utanför dörren. Ändå längtar jag efter något annat - något eget, något nyare, något större, något ännu bättre, en trätrall, ett förråd och fler garderober. Och trots att jag har en helt underbar fru, två mirakulösa barn, några få men desto speciellare vänner och en alldeles nyfixad sjuksköterskeexamen så ångestgrubblar jag över bristen på pengar, harmoni och en tydlig identitet. Jag är kass på att ta vara på nuet och det jag har rakt framför mig. Och jag är ännu kassare på att prioritera själslig påfyllnad. Kunde förut, men nu vet jag fan inte...
Läser i tidningen om snubben som flyttat till en stuga i Himalaya och blivit yogi. Han ägnar sina dagar åt yoga och meditation, och strävar efter att bli ett med alltet. Enligt honom gäller det att försöka hitta det medvetna lugnet i kaoset och koppla bort alla tankar på då och sedan. 30 minuter om dagen på en spikmatta ska visst hjälpa. Jag kanske borde skaffa en sådan. Eller så borde jag ringa min skumma vän hypnoterapeuten. Energier flyger hit och dit och jag är rätt säker på att det var någon slags mening med sms:et som trillade in från Maui en minut efter att jag pratat om honom för första gången på en hel evighet. Universum vet. Det är bara vi som är dåliga på att lyssna.