Det gick. Två veckors praktik på akuten är avklarade och jag är ett steg närmare min examen. Men det var fanimej på håret och jag vet inte när jag kände mig så labil senast. Omställningen från mammalivet till arbetslivet är stor – inte bara för mig, utan för hela familjen – och sådant som var hyfsat under kontroll förut känns plötsligt jääävligt komplicerat. Mitt huvud är så fullpackat med intryck att det inte finns utrymme att vända på en enda tanke, och mitt energiförråd är löjligt tomt på positiv laddning just nu. Hela vårt hem osar negativitet och det är inte bara jag som sprider den. Familjebalansen är inte vad den borde vara och för första gången på länge kan jag inte lägga känslan åt sidan och streta vidare som jag brukar. Fru är ledsen och irriterad, jag är ledsen och frustrerad, sonen är …tja, mest arg, och bebis vill mer än vad hon klarar av just nu. Kul nästan jämt, med andra ord.
Tuesday, April 15, 2008
Soligt ute, mörkt inne
Friday, April 4, 2008
Egohelg
Nytränad och nyduschad, i en kofta som luktar Fru och hjärtmönstrade pyamasbyxor med knän på. Smörgåsrån, en påse naturgodis och en nollkommatjugofemma Cola light. Tv:n avstängd, Within temptation i cd:n och Stieg Larssons andra uppslagen på sängen. Så.
Thursday, April 3, 2008
Kul nästan jämt
Jag är ute på praktik. Försöker ta igen det sista av min utbildning. Försöker sätta nålar i folk och smälta synen av en nästan död motorcykelåkare. Försöker ställa om från mammaledigrollen till den som akutsyrra. Försöker prestera och tampas med det dåliga självförtroendet. Och allting bara rasar. Jag slits åt alla håll och snart går jag sönder. Hur mycket måste man egentligen orka innan man får ge upp?