Rutiner och storbarnsfötter

Vi har börjat få rutiner. Väldigt små och vardagliga, men ändå. Sju månader igår. Sedan Bebis kom. Så lång tid har det tagit att skapa och befästa värdsliga rutiner som att kliva upp på morgonen, laga och förhoppningsvis äta frukost, mata Beibis, skjutsa sonen till skolan, hem igen, leka med Ingebä och de andra speldosorna, bädda sängar, fixa med tvätten eller dammsuga, kasta ut katterna, dansa några varv till Winnerbäck eller Dolly och sedan sova igen. Så ser det ut. I princip varje morgon.
Det låter simpelt, men mammalivet är komplext. Det händer inte så mycket om dagarna, höjdpunkten är en fika på Wayne's eller ett besök på BVC, men varje liten grej är ett helt projekt när man ska passa in sov- och mattider och komma ihåg alla prylar man måste ha med sig. Att bara hinna ta en dusch eller en kopp kaffe kräver noggrann planering. Samtidigt händer det helt ofattbart mycket med Bebis. Hon har storbarnsfötter nu, en och en halv tand, nästan en frisyr och så kan hon sitta och hasa sig fram i gåstolen. Jag har ingen aning om när det hände men hon är en riktig liten människa nu, en cool brud liksom. Damn, snart är det dagisdags, men det vill jag inte ens tänka på.

I övrigt drömmer jag vidare om fotografering och andra kreativa sysselsättningar, oroar mig för min trötta fru (något står inte rätt till där), ser fram emot lördagens melodifestivaldeltävling, knaprar nötter, förbannar katterna, kollar på Ellen, stör mig på att vi inte har någon choklad hemma, undviker att ringa viktiga samtal och våndas inför utvecklingssamtal i sonens skola. Det är torsdag, imorgon är det fredag.