Mamma+magsjuka=ingen lek

På tal om att allt är relativt. Att grubbla sig nästan olycklig är en sak, men när magsjukan kommer på besök förvandlas tankemisären till ett fjuttproblem som glöms bort i samma andetag som den första kräkkaskaden drar igång. Fy helvete vad dåligt man kan må. Och när båda mammorna ligger och hulkar över toaletten, samtidigt som Bebis kräver sina ändlösa promenader fram och tillbaka genom huset träder djungelns lag i kraft - den som är minst sjuk för stunden får helt enkelt gå mest. Ingen tid för vila eller återhämtning what so ever. Och eftersom elvaåringen konstigt nog inte har blivit smittad än (kan bero på att han skyddat sig med rosa handsprit de senaste dygnen ) måste han skjutsas till och från skolan oavsett hur mycket det bubblar i magen på den stackare som måste släpa sig ut i bilen. Man kan undra hur det ens är möjligt när man är så överjävligt sjuk, men vissa saker måste helt enkelt göras ändå. Det är då man inser vidden av barnskaffandet. Innan kidsen hade jag ingen aning om hur vidrig en magsjuka egentligen kan vara.