Befinner mig för närvarande på den åländska landsbygden i en underbar lägenhet med rött klinkersgolv och avundsvärda panoramaköksfönster. Inga tv-kanaler, inga människor och ingen biltrafik what so ever. Modern enkelhet. Och bäst av allt; fem minuters gångväg till öppet hav, klippor och en vedeldad bastu. Så här skulle jag vilja bo. Det är som upplagt för eftertanke och själslig input. Lugn och ro och utrymme att bara vara. Jag älskar det och jag förstår att han flyttade hit. För mig skulle det däremot inte vara realistiskt. Det funkar inte när man har en familj som kräver någon slags civilisation för att gå ihop rent praktiskt. Åtminstone skulle det inte vara samma sak. Men det är okej. Man kan alltid försöka plocka ihop vissa delar av det - och som tillfällig påfyllnad funkar det alldeles utmärkt.
Åland är ett märkligt land. Det är grönt, rent och prydligt, och i princip alla bor i små fina hus med vita knutar och välsnidade verandor. Alla håller sig löjeväckande strikt till hastighetsbegränsningarna och invandrarkvoten fylls i princip upp av två zigenare och femton thailändare. Det är en behaglig men smått surrealistisk upplevelse att komma hit på besök. Lite Pleasantville över det hela.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment