Så. Vad gör man när elvaåriga sonen står och skriker homojävel åt en? Han vill inte ha en mamma som är homo för det är konstigt, två tjejer ska inte leva ihop, det är mot naturen, tänk om hans kompisar slutar att vara med honom för att hans mamma är så konstig...
De undrar om det är sant att hans mamma är bisexuell? Vad fan svarar man på något sådant när man är elva år och normalitet är viktigare än allt annat?
Jag förstår honom. Han får utkämpa min kamp trots att han inte har valt den själv och knappt förstår vad den handlar om. Jag vet inte om man får göra så mot sina barn. Får man vara så ego? Ibland tänker jag tanken att gå tillbaka till den jag var innan, och förneka mig själv för hans skull, men jag tror inte att jag skulle bli en bra mamma då heller. Det skulle inte gå. Jag älskar min fru och det vi har. Men jag älskar min son också.
2 comments:
Oerhört trist situation som jag inte avundas någon av er...
Oj.. Vilken pers att sitta i. Men du måste stå stark och tro på det som gör dig lycklig! Då blir han också stark och lugn tillslut när han ser att du är konsekvent och lycklig.
Post a Comment