Popcornskålen är tom och räkningarna betalda. Jag skolkar från praktiken på grund av den absurda tröttheten och sonen är och badar i Uppsala. Jag ljuger ganska mycket nu för tiden och samvetet gnager, men jag försöker se helheten och inte låta det tära för mycket. Jag vet ju varför och det är rätt okej. Ibland måste man. Planerar gör vi också. Framåt. Så mycket vi vågar i alla fall. Det känns stort och alldeles galet läskigt. Men bra. Grannarna öser musik på högsta volym och städning och jobb hänger över mig. Men det är helg. Äntligen. Idag känns som en bra dag.
Muppen verkar växa så att det knakar för jag har tränigsvärk i magen. På insidan liksom. Jag är dock inte lika glupande avgrundshungrig på nätterna längre, och inte fullt så grinig som jag var för några veckor sedan. Är fortfarande labil, men hey, vem är inte det? Funderar över om Axel eller Alma kan vara vettiga namn, men det dyker hela tiden upp nya så vi får se var det landar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment