Lite reflektion tack!

Vi har varit på dop. Det var intressant. Och lite skrämmande. Jag förstår inte riktigt varför man gör det. Det verkar liksom ingå i heteropaketet, oavsett om man är kristen eller inte - en tradition och något man gör när man får barn, helt enkelt. Att ungen skriker lungorna ur sig och att man måste svara ja på frågan om man vill döpa in den lilla i svenska kyrkan verkar inte spela så stor roll, bara det blir gjort enligt seden. Hur det var i just det här fallet vet jag inte riktigt, men det som skrämmer är att de flesta verkar göra det utan att reflektera över vad det faktiskt innebär. Man gör inte ett aktivt val, utan köper hela grejen rakt av utan att tänka efter överhuvudtaget. Eller? Jag begriper det helt enkelt inte och konstaterar återigen, högst ovetenskapligt, att det verkar stå sämre till med reflekterandet inom heterovärlden än någon annanstans. Jag vill inte dra alla över en kam - mina bästa vänner är reflekterande och funderande heteromänniskor - men jag har sett alldeles för många som bara köper hela det traditionella helyllepaketet utan att fundera över om det verkligen är det de vill. Jag tror inte ens att de är medvetna om att de faktiskt har ett val. Vad vet jag, de kanske är lyckligare så, men jag tycker ändå att det är konstigt. Hur tungt väger egentligen Välsignelsen, och vad har egentligen den där Jesus med ett helt främmande litet barns välgång att göra?