Det är typiskt mig. Har massor med skrivlust och goda intentioner, men får tamejfan inte till tiden eller orken att göra något vettigt av det. Inspiration är en av mina största bristvaror just nu. För det krävs gott om tid och utrymme för eftertanke, och det har jag helt enkelt inte. Är dessutom sjuk - hostar nästan sönder halsen och får svårt att andas om jag rör mig längre sträckor än från soffan till skrivbordsstolen. Det är riktigt dålig tajming, särskilt med tanke på att jag just nu är ute på praktik och bara har fyra veckor på mig att visa vilken oerhört kompetent och omvårdnadsbriljant sjuksköterska jag håller på att bli. Skönt däremot att slippa festa/bonda med fyra journalistbrats (mitt fördomsfulla antagande) som jag inte känner mer än via jobbmejlen och telefonen. Föredrar hemmets trygga vrå just nu.
Muppen lever i alla fall och det är bra att veta. Tvinga till mig ett besök hos MVC häromdagen, trots att jag har en tid i mitten på mars, och fick lyssna på hjärtslagen för första gången. 150 raska slag i minuten. Bra så. Då kan jag släppa lite av den gnagande oron som jag går och släpar runt på. I alla fall ett tag. 15 veckor, snart 16. Det går undan trots allt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment