Ordlös

Mina ord. De är borta, stulna eller försvunna på eget bevåg. Eller så har de bleknat i takt med att de virvlande känslorna och tankarna tagit över. Mitt liv är helt enkelt för svårt att beskriva i ord just nu. Den livgivande vårsolen, trädgårdsplanering, buffande brud-mupp, terapi, bröllopsplanering, skola på väg mot sitt slut, förrådsröjning, Dolly-konsert, bilar, trötthet, galna katter och förälskelse.... Är glad, ledsen, harmonisk, ångestfylld, lugn, stressad, tjock, smal, rastlös, dyngtrött, nöjd och missnöjd på en och samma gång. För det mesta är det väldigt bra och jag jobbar på att inte skrämma bort känslan. Det går, ibland. Och idag är det fredag. Äntligen.

Har gått in i vecka 23 nu. Magen blir större och jag har inget att ha på mig igen. Har shoppat lite nya kläder som jag känner mig hyfsat fin i (men ovan) men det skulle behövas fler plagg. Och mer pengar. Framförallt mer pengar. Så aptrist, men jag får nöja mig med det jag har i garderoben just nu, för det lilla som finns över i plånboken behövs till annat. Som bröllop och bil.
Har varit hos sjukgymnasten och fått foglossningen bekräftad, inhandlat ett fult och obekvämt bälte som tydligen ska hjälpa, och fått lite stretchtips. Fortsätter med träningen så gott jag kan, men förra fredagen tog jag mig knappt upp ur soffan efteråt, och jag måste liksom rulla mig ur sängen när jag ska upp på mornarna. Men visst, jag står ut. Hellre det än illamåendet. Muppen verkar reagera på musik nu och sparkar som värsta kickbxarbruden. Och petar man lite på magen får man tillbaka. Det är nästan så att jag börjar greppa att det är en liten person där inne. Men bara nästan. Håller tummarna att urinvägsinfektionen är borta och hoppas att den sjuka halsbrännan ger med sig snart. Önskar också att jag inte var så satans trött om kvällarna och tackar min lyckostjärna för att HON står ut. So far i alla fall.